Inte BARA att....

Till er som känner oss, vet hur det funkar (eller INTE funkar) i vår familj, kommer att förstå detta någorlunda.

Ni andra, blir antagligen förvånade över hur en sådan enkel sak kan vara så svårt...

Var 4:e helg är Hamilton hos sin farmor som avlastning för oss, vilket vi UPPSKATTAR enormt mycket! 

Han har det så bra där, hon tar honom precis som han är, och framför allt så kan vi dessa 2 dagar SLAPPNA av...

(VI=jag, Daniel & John)

Men iaf, vi hämtade honom igår (söndag) och inom loppet av 1 timme så är man redan typ tömd på den energi man hunnit ladda med under helgen. 

Så är det inte alltid, men igår var en SÅDAN dag.

Det enda vi skulle göra var att åka till stan och äta glass. Som jag för en gångs skull hade bestämt mig för att "(miss)unna" mig. Äter ju i vanliga fall ej socker och saknar det INTE!

Iaf så blev ALLT fel för lille Berglycke, X fick bli kallad jävel, främlingar utskällda, och det hela slutade med ett Happy Meal ätandes PÅ McDonald's!
Det sistnämnda var inte ens planerat...(av oss iaf)

Och varför var vi tvungna att sitta där när killarna åt!?!
För Hamilton BESTÄMT det!
Och jag lovar, då kan man inte ändra på det...

Så till alla er som ej har dubbel diagnostiserade barn: ta det lugnt om det värsta som kan hända är att ni kommer sent, eller de vill ha på sig något du ej tänkt...
Ni har det helt underbart! Ni KAN göra vad ni vill, NÄR ni vill, DET är en LYX!!!
Med detta menar jag inte att jag/vi inte älskar båda våra killar, MEN ingenting är lätt..
Inte ens att BARA äta glass, det är sådant NI inte ens tänker på... Medan VI får planera en sådan tripp länge och noggrant. Och ladda upp ordentligt med ENERGI!

Men glassen blev uppäten och än lever jag, så man ska inte klaga?!


/ V.