Onödig oro...

1. Den rubriken var inte lätt att sätta... 

Svårt att egentligen ens sätta rätt ORD på det. 

2. Kunde också gått åt två helt OLIKA håll det här inlägget... Var beredd på att göra ett även OM det varit åt det andra hållet. (Men givetvis SÅ glad att det inte blev så!!) 

3. Skiter i att andra kommer ha åsikter om detta inlägg, eftersom jag anser det såpass viktigt att GÖRA! Att visa att sin sårbarhet och oro offentligt är OK! 

Nu kör vi: (!) 

Ni vet att jag skrev i förra veckan om att jag var extra orolig för något? 

Jag hade känt något i högra bröstet... 

(Funderar på om jag skall avsky eller älska BRÖST efter detta... Lutar åt hat just nu...) 

Iaf, fick tid hos GYN och de klämde och kände. MEN han trodde iaf att det inte var något. 

Hallå?! Skulle JAG vara nöjd med det...? 

Nej! Remiss till mammografi ville jag ha! 

Och fick det utan protester. 

Det skall ju tas på ALLVAR sådant här. 

Redan morgonen efter (i torsdags) ringde de och frågade om jag kunde komma igår, måndag. 

JA TACK!!! 

Varit så nervös och funderat MÅNGA tankar.... 

Herregud vad man hinner tänka!!! 

Men det var INGENTING!!! 

Lyckan som uppstod!!! 

Den här gången var jag inte bara orolig för inget. För jag KÄNNER något i bröstet... Det gör ONT. Men bara vanliga svullna bröst körtlar... 

Thank GOD! 

Har typ aldrig tidigare RIKTIGT känt och klämt på mina bröst innan... (Skäms på mig!) 

Men inser nu att rädslan för ATT finna något är INGENTING mot rädslan att missa det.... 

Man vill inte DÖ!.... 

SÅ alla mina kära kvinnliga vänner:

Kläm & känn varje månad! (Sa doktorn till mig.) 

Det ÄR så viktigt! DU är viktig!! 

Och vet ni?! 

Jag ska inte dö!!! 

Efteråt var jag värd ett par små finingar som jag spanat in:

EDBLAD... 

Because I'm Worth it! 

Älska mera, både andra & dig själv! 

/V.