Men hallå på er....

Hej, 

Ska vi testa igen? Lite sugen är jag allt. 

På att få ur mig känslor, upplevelser mm i ord. 

Att låta ER förstå min vardag. Hur en dag i mitt liv kan se ut. 

Kanske öka er förståelse?... Tror det kan göra gott. 

För mig att få försöka och för er att lära er något nytt. 

Mycket kommer alltså kretsa runt min/vår store son Hamilton. 

Med allt vad det innebär att leva med en son som har: adhd, autism med tourettes. 

Givetvis blandar jag säkerligen in annat så som mat, shopping, John, Daniel, trädgård, jobb och mycket mer.

Men så ni förstår att detta kommer bli en kanal för att få ventilera lite.... vissa dagar är tyngre än andra och då kan även min förståelse och acceptans bli bättre om jag ”tvingas” skriva ner det? Kanske.... 

För jag vill också börja PUSHA mig själv till mer kunskap. 

Kunskap är makt säger man ju. 

Och jag vill lära mig MER, men vilja och ork är ju ej direkt samma grej. 

Börjar lite smått med en situation som hände i bilen igår när jag och Hamilton var iväg på loppis:

Det står en nästintill halvfull 50 cl Ramlösa i bilen när vi sätter oss.

Jag: ”Om det blir något över så tar jag gärna det.”

Hamilton öppnar och dricker. Allt. Han sätter sedan på locket och ställer ner flaskan igen. 

Inte ett ljud säger han. 

Jag: ”Jaha....” 

Hamilton kollar på mig helt oförstående. 

För vet ni?

JAG sa aldrig att jag ville ha. Att JAG också var törstig. 

Underförstådda meningar är helt värdelösa.... 

För ”vi” (utan autism) förväntas ju förstå vad min mening säger: ATT JAG VILL OCKSÅ HA RAMLÖSA. 

Men det var ju inte det jag sa. 

SÅ.... då får man snällt vara tyst, stå sitt kast (en annan dålig synonym, heter det så?), och fortsätta vara en törstig mamma. 

Haha...... 

Lärdom: jag måste också hela tiden tänka på VAD jag säger, HUR jag formulerar mig och EXAKT vad jag menar. 

Ha en fin em. 

Så hörs vi snart igen. Hoppas jag... 

/V.