Oförståelse...

Idag går jag rakt på: jag har svårt att förstå att alla inte är som jag. 

Seriöst. 

Det är ju inte så att jag är dum och inte förstår ATT alla är olika. Och jag accepterar det (nästan iaf....), men det är alltid lika frustrerande när människor inte agerar som jag gör/vill/tror. 

Haha..... 

Jag som person är en DOER.  

Får saker att hända. 

Löser problem. 

Ringer samtal. 

Styr upp möten eller to-do listor. (Man måste ju bara ÄLSKA to-do listor, eller hur?!) 

Så: när människor inte agerar SOM jag blir jag lätt irriterad. 

För ”hur svårt kan det vara?” 

Och jag har rätt att känna så, men borde för min egen skull försöka förstå det lite bättre så det inte tar så mkt energi från mig. 

För jag hamnar ofta i situationen: 

DÅ ÄR DET LIKA BRA JAG GÖR DET SJÄLV. 

Mmm..... (vet att jag har, givetvis, många i min närhet som är precis likadana.... vilket är underbart.) 

Men när då andra tex; ”nä det har jag inte fått tagit tag i än” eller ”jag kan kika på det” och DET inte händer på flera veckor.... irritation & frustration hos mig. 

Varför gör folk inte bara saker? 

Kan någon svara mig på detta?... 

Och kom inte med bortförklaringar som att de har så mycket nu eller man kan inte göra allt. 

Jag tror på tesen: MYCKET KAN MER. 

Och de som inte får saker gjorda då? Lite gör mindre kanske? Hihi..... 

För VI har mkt att göra i vårt liv, hela tiden. 

Ett barn med speciella behov som påverkar vår vardag enormt. Vi renoverar hus (mest hela tiden...), det skall ordnas med möten, något ideellt osv men ändå kan vi? 

Varför är det så? 

Kanske aldrig blir klok på det? 

Borde öva på MANANA...? Nej, det skulle jag nog aldrig klara.... 

Nu släpper jag det en stund för jag sitter och funderar på hur jag ska lösa alla andras saker... haha. 

Igår gick jag på 4 veckors SEMESTER. 

Och vädret är med oss. Härligt... 

Blir nog en dag på stranden som start idag. 

Ha det fint. 

Och ni: GÖR något idag. Bara GÖR det. *blink blink* 

/V.